Härlig bild på vår torstaelev Lina!
Framme i Borlänge
11 MajKära kära Dalarna. Nu är vi här igen känns precis som hemma. Men grönare och varmare.
Imorgon blir det rallylydnadstävling i Gagnef, tränat lite dåligt den senaste veckan efter Volga, men hoppas, och känner, att det sitter bra ändå så det inte gör något.
Nu hem till mina föräldrar för lite middag. Kram på er!
Hundbilen
11 Maj
Nu har jag äntligen köpt en hundbil! Ljudisolerad och med mycket plats för utrustning. Och lånehundar. 
Volga -du fattas mig
4 MajDet är så sjukt orättvist. Kan inte se någon mening med varför du inte fick vara kvar? Allt har en mening – bullshit.
Du följde mig genom roliga, glada, jobbiga, svåra stunder. Ingen har någonsin varit lika förstående som dig, utan ord. Du vet vad jag tänker, jag vet vad du tänker. Vi var så samansvetsade som två individer kan vara. När vi var på fotografering för ett par månader sedan var fotografen så fascinerad över vår kontakt, enligt honom visste du att jag var din alfahanne. Nog för att jag vet att jag är människa och du hund (som fotografen inte märkte tydligen) så visste jag att var vi själsfränder. Gjorda för varandra. Genom alla livsskeden. Utom döden – trodde jag. Nu är jag ledsen, besviken, arg, bitter och fruktansvärt ensam. Saknar dig. Kan inte fatta att du inte är intill mig, i sängen, soffan, jobbet, ute i skogen, badkaret, toan… Alltid följde du mig. Vill smeka din lena päls och snusa ner näsan i din nacke. Fan för allt. Vill vakna ur denna mardröm med dina kloka ögon och spetsiga öron imorgon.
Måste vara glad att du aldrig har lidit. Alltid varit glad och frisk. Bara varit till veterinären för vaccinering och rutinbesök. Det gör det så svårt att förstå hur fort det kan gå. En sekund. Somnade in i en famn som älskade dig så högt. Önskar vi kunde fått mer tid, att jag fick vara förberedd. Inget kommer bli som förut. Saknar dig något enormt, så det känns som hjärtat ska stanna, eller sprängas. Fan va livet är orättvist.
